Hitta hem till dig själv

Det kommer en tid
när du med glädje
hälsar dig själv när du kommer
hem till dig själv, till din spegel
och ni båda ler när ni välkomnar varandra

och säger: sätt dig här. Ät.
Än en gång ska du älska den främling som var du.
Skänk bröd. Skänk vin. Skänk åter ditt hjärta
till dig själv, till den främling som har älskat dig

hela ditt liv, som du lämnade
för en anna, som känner ditt hjärta.
Ta ner kärleksbreven från bokhyllan,

fotografierna, de förtvivlade små lapparna,

skala bort din bild från spegeln.

Sitt. Fröjdas åt ditt liv.

Derek Walcott, "Love after love"

(inleder Jon Kabat-Zinns bok Hitta hem till dig själv. 108 lektioner i Mindfulness)

Jaaa!!

Jag har fått besked om att jag är antagen till den mindfulnessutbildning jag sökt! I september åker jag således till Tyskland för att delta i en 9-dagars intensiv retreat med lärare från center för mindfulness i Massachusetts. Efter det är jag definitivt redo att hålla egna grupper, vilket det också finns en tydlig plan för. Jag är så himla glad!

Grattis till mig!

Förvandlingen..

Jag har haft en hektisk vår/försommar. Till på köpet en nästan 2 veckors virusinfektion som slog ut mig för-under-efter midsommar...

I lördags började jag vakna till liv igen, och insåg att jag låg ungefär 2 månader efter i att få ordning på balkongen.. Började således städa och röja bort förra årets döda blommor och allt annat bråte som samlats under vintern. Färdigstädat på dryga timmen, inte värre än så (då kan man ju undra varför det ska ta så lång tid att få "tummen ur" liksom...?

Missade att ta bilder på kaoset före städningen - men här kommer ändå en lite vink om förvandlingen från städad och tom - till ett ställe att sitta med sin frukost på..

Åh, så nöjd jag var med mig själv!

En vecka senare...

Sitter jag på en klippa på Grinda och äter jordgubbar... Det tog ytterligare ett tag att bli frisk, och nu tänkte jag att lite skärgårdsluft skulle kurera mig ytterligare. Och mycket bättre än så här behöver jag inte må..

Back on track

Ungefär vid senaste inlägget tog febern över och sedan dess har jag inte varit så värst mycket att hänga julgranen. Eller i midsommarstången...

På midsommarafton släpade jag mig emellertid till tåget och blev upphämtad och omhändertagen av maken i Vingåker. Och några dagars Bergetluft har nu gjort mig till den kvinna jag är ämnad att vara (ehh..).

Hur som helst. Pigg igen, om än lite svag.. Åter i stan, snart till jobbet. Hyfsat ederkvickt och nöjd, trots att midsommarhelgen blev mer sovandes än något annat.

Pionen har nästan hunnit blomma över - men det här året hann jag åtminstone med.

Jobb sökes!

Nedan avbildade studentska söker jobb för glatta livet.. Hon tycker service är jättekul och söker både hel-, deltid och extrajobb. Hon har erfarenheter från restaurang, café och skobutik samt är en mycket duktig och omtyckt simhoppstränare för de riktigt små hopparna.

Hör av er om ni hör något.

(Som jobbcoach får man väl använda alla sina kanaler...?)

Dagens skratt

Kära kollegan K blev introducerad för min blogg idag och när hon såg bilderna här nedan från 3 juni utbrast hon: "- Ja just det, där är ju din fina häck!"

Varpå vi båda fick nästintill magkramp av skrattanfall. Sannolikt hade vi en trött dag.. Men vad vore trötta dagar utan fina arbetskamrater?!

Efterdyningar..

Jag var verkligen stentrött. Men nöjd, såklart.

Åkte till Berget direkt efter jobbet i fredags och har ägnat helgen åt att vila. Endast vila, inget annat. Det var liksom nödvändigt, efter en hektisk vecka. Nu är jag fortfarande trött, men lite mer i normalläge liksom.

Studentmottagningen blev ju alldeles förträffligt lyckad, och dottern var änglalik och nöjd och glad. Och bland alla regniga dagar, så var vädret i onsdags iallafall inte värst. Dessutom blev det uppehåll just i samma stund klass HP3B sprang ut från Frans Shartaus gymnasium. Jo, allt blev faktiskt precis så bra som man kunde önska.

Jag fick frågan om jag kände mig vemodig. Men efter alla förändringar i dotterns liv sista halvåret, så kan jag inte påstå att själva studenten gör mig vemodig. Snarare lättad. Nu är det liksom avcheckat - och gudarna ska veta att det inte har varit självklart att vi skulle uppleva en studentdag..

Så mest av allt kände jag glädje i onsdags. Och gör fortfarande. Glädje, stolthet och lättnad.